Alvin

Dagarna gick och det var dags för Alvin att växa upp och bli en stor kille. Familjen var spända på hur han skulle se ut som storkille. Alice längtade efter att få någon hon kunde leka med. Så alla sprang entusiastiska in till sovrummet för att fira Alvins "födelsedag".

Han tog ett rejält skutt ner på golvet...

... och utbrast: Här är jag!!!

Han hade fått sin pappas fina röda hårfärg med ett fint svall och ljusblåa ögon.

Det var en glad pojke som välkomnades in i barnåldern av hela sin familj.

- Hej pappa!

- Hej Alvin!! Så kul att du har blivit stor nu!

- Ja, det är riktigt skoj!

- Hej mamma!

- Hej pojken min! Vad stor du är!!

- Japp, nu börjar det riktiga livet!

Tja, syrran!

Hej, brorsan! Jag har längtat till den här dagen!

- Jag med!

Ingrid verkade vara orolig för att inte syskonen skulle tycka om varandra. Men det är onödigt att oroa sig för sånna knasiga saker. Syskonen trivdes bra i varandras sällskap.

Det blev en lugn kväll i föräldrarnas sovrum med lite mat och en massa prat.

Alvin är ett fenomenbarn med goda egenskaper!